De samlas i stora flockar och kan ställa till stora skador på fälten. Vi talar om  de unga tranorna, som ännu inte parat sig och som gärna umgås i stora gäng. De är luftens ligister

Hammargården har stora fält med potatisodling. Det är ett företag som också driver en grossiströrelse (som du kan läsa om här), men lantbruket och potatisen är ursprunget, kärnan i verksamheten.
Har man stora potatisåkrar i Småland, ja då har man också som ett brev posten, tranor som gärna landar på fälten och pickar upp knölarna. Potatis är gott och närande, även för tranor.
– Det är framför allt tidigt, när vi satt potatisen, risken för skador är som störst. Sedan, när blasten kommit upp är det inte lika lätt för dem att gå i raderna, säger Dieter Wagner som är lantmästare på Hammargården.
Dieter berättar att det är ungfåglar som är problemet.
– Häckande fåglar är inget bekymmer för de har så stora revir. Om det går fyra fåglar och pickar lite över ett stort område så ställer det inte till så stor skada.
– Men däremot när det samlas 150 fåglar i en flock, ungdomsgänget…

Hammargården bedriver även grossiströrelse.
Klicka här för att komma dit.

Så det är fjolårsfåglar?
– Ja, de är inte könsmogna förrän nästa år, så de har inget annat att göra är att flyga omkring och ställa till jävelskap.
Tranor är fridlysta. Man får inte skjuta dem. Därför ersätter staten för de skador fåglarna ställer till med för lantbruket. Och hundrafemtio hungriga ungtranor kan äta en hel del. För att de inte ska äta potatis, betalar länsstyrelsen för att de ska få annat foder. Så sedan fem år tillbaka odlar Hamargården korn och lägger ut på et särskilt fält, vikt för tranorna.

Är det inte risk att de blir fler om man matar dem?
– Nej, det har jag inte sett under de här fem åren, det är ungefär samma mängd fåglar, säger Andreas Brånalt, som är vd för Hammargården.

Hade ni inte smällare tidigare som ni skrämde tranorna med?
– Jo, de har vi fortfarande och ställer ut ibland när det behövs, säger Andreas.
Ungtranorna håller sig inte alltid snällt på utfodringsfältet, utan kan få för sig att flyga iväg och slå sig ner i någon av odlingarna, men smällarna tas bara till i nödfall.
– Problemet med smällarna är att de stör grannarna lika mycket som de stör tranorna, säger Dieter.
Tranorna är väldigt känsliga för ljud och blir lätt uppskrämda. Då lyfter hela flocken. Det är en ganska majestätisk syn med de stora fåglarna och deras tunga vingslag i 150 par som alla flaxar frenetiskt för att ta sig så snabbt som möjligt till ett säkrare ställe.
Men blir de uppskrämda kan de välja att slå sig ner på ”fel” ställe. Då måste man försöka skrämma tillbaka dem.
– Vi har fått nyårsraketer av länststyrelsen nu också, de riktar man snett utåt mot fältet och de är ganska effektiva. Men man får inte göra det för ofta, för då vänjer de sig.
– I år har det funkat bra, jag har bara behövt jaga bort dem en gång från potatisen.
Blir man tvungen att jaga tranor i större utsträckning, kan det slå mot verksamheten mer allvarligt.
– Jag har räknat på det lite grand. Jag har ungefär tio timmar till varje hektar, för allt jag gör med olika grödor. Då kan man få lite perspektiv på hur pass lte tid det finns att lägga på att jaga bort tranor och andra djur som kan ställa till skada, som vildsvin och så.
Det särskilda fältet där tranorna utfordras ligger strax väster om gården. Man ser det från bilvägen. Har ni vägarna förbi så kika gärna på tranflocken, det är fina djur, men gå helst inte ur bilen och försök närma er dem, då skräms de iväg och kan hamna på helt fel fält…